Medlemssymposiet den 16 mars 2013 bjöd på stor underhållning.
Totalt var vi ca: 40 medlemmar som samlats denna lördag för att ta del av symposiets alla föredrag.
Av Caroline Hyddén Linnander från KBT Psykologerna fick lära oss skillnaden mellan överdriven rädsla och ormfobi och hur man behandlar de bägge tillstånden.
Björn Tuveson lät oss följa med på en walkabout. Med ökenutrustad bil gick färden från Perth i västra Australien till Darwin i norra Australien. Björn berättade om vedermödorna under transporten och visade vackra bilder av geckos och skinkar han mött på resan.
Martina Kiibus visade med sällan skådad inlevelse intressanta bilder och berättade hur bevarandeprojektet för större vattensalamander fungerat. I detalj fick vi reda på hur det gått till så att utplanterade salamanderkolonier inte skulle återvända till sitt ursprungliga miljö.
Från SHF ́s naturvårdsgrupp lät Vide Ohlin oss ta del av de pågående Naturvårdande projekten här i Stockholmsområdet. Han visade bilder på hur dammar förstörts och skövlats och hur gruppen restaurerat dessa dammar så de får liv igen. Hittills har ett stort antal dammar rekonstruerats och många återstår.
Anders “Valen” Wahlströms berättande om mysk- och slamsköldpaddor, arter, hållande och avel. Hans erfarenheter och underhållande berättande gav oss samlade flera aha-upplevelser. Vi var säkert många som ville veta mer.
…och Jonas Arvidssons berättade med bilder om sin resa till Uganda:
”Jag har rest runt om i världen, men har konstigt nog sparat Afrika till sist. Som Bitis-fantast är ju Afrika en självklarhet att resa till faktiskt.
Uganda har länge varit en stor dröm och innan resan fick jag kontakt med Kazibwe Yasin som arbetar med att lära ut och skydda Afrikas reptiler via en organisation som heter Uganda Reptile Village. En kontakt som visade sig ge bra tips om var man ska åka för att kunna se specifika herptiler och samtidigt berätta om dom negativa effekterna som bla hobbyn har påverkat den nurliga faunan i Uganda, som jag inte trodde var så här illa.
I Afrika är det inte alls som i Sverige, där man kan säga precis vad man tycker och tänker och det är helt okej. Han offrar precis allt han har för reptilerna. Hans liv har han satts på spel flertalet gånger för djurens skull och lever i ständig fara. Med tanke på vad han har gått igenom i sitt liv är det grymt storartat av honom.
När vi väl kom till Uganda var det många blandade känslor. Känslan att få vara i ett land där ens drömormar lever naturligt är en grym känsla, det tyckte även dom andra två från NHF som reste med mig. Målet (för mig) var att försöka hitta artera Atheris hispida, Bitis gabonica, Bitis nasicornis, Atheris nitschei och Bitis arietans. Hade inga större förväntningar att hitta varken nasicornis eller hispidan.
Uganda var mycket lugnare och tryggare än vad jag hade förväntat mig.
Vet att det vimlar av sjukdomar och kriminalitet, men är inget jag kände mig oroad över när jag väl var där. Resan i sig var lite gles på reptilfynd till en början, men det dök upp lite ormar och ödlor till och från när man väl var ute och letade.
Bästa platserna att åka till är nog förmodligen Biwindi eller Mabira forest. Där har man stora chanser att få se många olika arter av herptiler. Toppfynden blev Atheris hispida, Naja melanoleuca och Dispholidus typus. Dock ingen Bitis-art i det vilda denna gång, men det blir fler resor dit. Gabonhuggormen ska vara den andra vanligaste ormen man kan hitta, men då ska man resa under regnperioden.
Vi var där 8 feb till 22 feb. Det var mellan två regnperioder. Bästa tiden att resa är nog under nov-dec om man ska få syn på bitisarna som finns där.
Kan starkt rekomendera att resa till Uganda och gärna besöka Kazibwe Yasin på Reptile Village som ligger i Entebbe.”
